Förra helgen var jag i Halmstad och spelade på Fyrverkerifestivalen som är ett årligen återkommande arrangemang. Jag hade halkat in på ett bananskal som vikarie i Aneby Symphonic Band i samarbete med Höglandskåren från Nässjö. Den typen av spelningar är det roligaste som finns! Jo tänk er själva... Noterna kommer på posten och lockar mig till att öva och bli bättre. Sen åker jag iväg till en av mina närmaste vänner (som råkar dirigera ASB) för en repdag med fantastiskt trevliga människor. Dessutom får jag träffa alla nya bekantskaper igen bara en vecka senare då vi faktiskt ska konsertera tillsammans.
Halmstadhelgen inleddes med en kyrkokonsert som gick strålande. Det går inte riktigt att beskriva för den oinvigde, men jag ska åtminstone ge det en chans. Ibland infinner sig nämligen magiska ögonblick i musikens värld. Då känns det som om världen har stannat utanför och det finns bara här och nu. De stunderna brukar vara ganska korta, men just i fredags stannade vi kvar i den förtrollade bubblan hela konserten igenom. Den känslan ger mer energi än två veckor på spa:) Gick det att förstå lite av det?Hoppas det! Som om det inte vore nog skulle vi övernatta i eftersom morgondagen skulle bjuda på ännu mer musikaliska äventyr. Vi bodde fyra tjejer i en liten stuga och det var längesen jag kände mig så fullkomligt avslappnad och skrattade så gott och så länge. Vi hade alla träffats tidigare i olika musikkonstellationer vilket blev ett av samtalsämnena under kvällen. Jag har funderat många gånger på vad jag skulle gjort om jag inte haft musiken i mitt liv. Jag har ingen aning! Visserligen finns det fler hobbies som jag pysslar med men musiken är mitt liv! Det är en livsstil:)
Utan musiken hade jag inte träffat alla goa vänner (inte minst min man...), inte fått uppleva de magiska stunderna och troligen inte haft något liv att prata om. De flesta resor jag har gjort har varit musikresor, i stort sett alla vänner han någon anknytning till musik, så vad skulle jag gjort? Nä, jag vet verkligen inte. Det enda jag vet är att jag hade inte varit jag om inte musiken kommit in i mitt liv. Nu har mina barn också börjat spela och jag hoppas så innerligt att de fortsätter med det för jag om någon vet hur mycket det ger.
En gång i tiden ville jag bli musiklärare men lagom till det var dax att söka så backade jag ur. Kanske var det nerverna, men största anledningen var nog ändå att jag redan då kände ganska många i yrket och det jag hörde från de flesta var att de inte hann spela själva. Det avgjorde mitt beslut och det har jag aldrig ångrat:)
Igår skickade jag in anmälan till Nationsorkestern. Det är en blåsorkesterkurs som den här gången kommer hållas på Åland och som känns lite extra i hjärtat att söka till. Minns ni Anna? Min vän som jag berättade om i måndags. Hon var en av initiativtagarna till Nationsorkestern för ett par år sedan och det känns fantastiskt roligt att den lever kvar trots att Anna inte längre är hos oss. Anna hade finskt blod i kroppen och med tanke på kursens plats och hennes hennes engagemang i kursen så är cirkeln sluten:) Nu kan jag bara hålla tummarna att jag kommer med för då väntar ännu en enerikick i musikens värld tillsammans med gamla och nya vänner!
Må väl vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar