Tid läker alla sår - eller?

Ett av de mest relativa begreppen måste väl ändå vara tid. Den lär rulla på i samma hastighet dygnet runt sägs det, men det känns ju aldrig så:) Häromdagen fick jag mig en avhyvling av min son just kring ämnet tid. De hade börjat skolan just den dagen och jag satt med nya schemat framför mig och bestämde mig för att skoja till det lite. Sonen står och koncentrerar sig på att plocka fram fika då jag säger: Nämen titta, ska ni gå enda till tre på dagarna nu? Victor: Jaha, då är det väl så. Jag: Nä, jag läste ju fel. Ni slutar halv fyra. Victor: Jaså, jaha, då så... Då blev jag lite full i skratt och talade om att jag bara skojade varpå Victor vänder sig om, ger mig onda ögat och säger barskt: Tid! Det skojar man inte om! Nu hör det ju till saken att ett av hans problemområden är just tidsuppfattning. Han kan sitta och greja med något intressant i ett par timmar och tro att det gått tio minuter och tvärtom också (om det är något tråkigt...). Men visst är tiden relativ egentligen? Det är nog bara vi som tror att den är konstant. Eller var det tvärtom? Så vem har då rätt angående hur fort tiden går? Förmodligen ingen:)
Tid läker alla sår heter det så fint. Kanske är det just för att tiden är relativ som det tar olika lång tid för människor att gå vidare efter till exempel en sorg. Visst läker såret, men det finns alltid ett ärr kvar som påminner oss om vad vi gått igenom i livet och vilka vi mist på vägen.
Idag är det precis ett år sedan jag förlorade en god vän och det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på henne. Hon var ung och hade hela livet framför sig, men hon orkade inte längre. Det kommer jag förhoppningsvis aldrig förstå, för den dagen man har full förståelse för ett sånt beslut, då tror att att man själv står i begrepp att avsluta. Annars kan man omöjligt förstå. Idag tänker jag så klart extra mycket på det som hände och för att återkomma till tiden så känns det ibland som om det gått mycket mer en ett år, samtidigt som det hade kunnat vara förra veckan. Jag känner att hon tittar till oss väldigt ofta och det är jag så glad för. Då finns hon ju ändå hos oss. Önskar bara att vi kunde prata och kramas när vi ses. Just idag när tårarna rinner hade jag behövt lite tillsyn från henne så vi får väl se...
Jag vet att du har det fint där du är och att dina sår har läkt, men jag är egoistisk och önskar i alla fall att du vore hos oss. Jag vet också att väldigt många önskar detsamma. Saknar dig så min vän!

Må väl vänner!