En händelserik dag

Dagen började ganska lugnt eftersom jag fick lite sovmorgon och kunde morna mig alldeles i min egen takt, men ack så fort lugnet kan dra bort ibland. Plötsligt hördes ett skri från nedervåningen och min dotter hade verkligen panik i rösten när hon skrek: KOM!!! Jag kastar mig givetvis ur sängen och ner för trappan. Då visade det sig att lillen hade trillat ner från soffan (på en mjuk matta som tur är...) och dottern blev förstås väldigt rädd. Barnen hämtade sig efter bara en liten minut, men jag hälsade på en dörrkarm med min lilltå på vägen ner till kalabaliken. Ja, så där liten vet jag ju inte om den är längre. Den har dock väldigt vackra färgskiftningar och jag gillar ju färg. Gärna mycket färg i starka och klara nyanser, men det är klart... det hade varit roligare att välja själv vilken färg tårna ska ha. Jag menar så att de matchar kläderna;)
Det är ju ändå världsliga saker som Karlsson säger. Tån kommer läka och om ett tag skrattar vi åt det.

Vi valde att åka till stranden för att koppla av hela familjen, men först skulle det inhandlas ett strandtält för lillens skull. Sagt och gjort och äntligen på stranden, men då visar det sig att tältet inte går att fästa i marken och eftersom vi bor i skåne... ja, då blåser det liksom hela tiden och idag lite alldeles extra. Alltså fick vi packa ner tältet igen och hoppas på att lilleman skulle somna i ligginsaten för där kunde han åtminstone vara i skugga. Tror ni att han tänkte sova? Nää. Nåja efter ett tag orkade han  inte kämpa emot längre och somnade:) Då tyckte jag det var lämpligt att vi andra skulle få i oss lite mat och plockade fram de smaskiga smörgåsarna. Vad händer då? Getingarna tycker också att vi har smaskiga smörgåsar. Till saken hör att min man och min äldste son är livrädda för de små stackarna. Ja ja, jag tycker väl inte om dem heller (getingarna alltså...) men försöker övertyga sonen om att ta det lugnt. Han svarar med att få panik och vägrar äta mer om han inte kan stå ute i vattnet och äta. Det är så härligt att koppla av på stranden!

Jag har ju lovat att inte försköna livet i min blogg. Bruten tå och getingpanik till trots hade vi en skön grillkväll med inslag av vattenkrig i trädgården. Men så gick något snett för äldste sonen. Han är högfungerande autist med allt vad det innebär. Vi förstår inte alltid vad som händer när allt plötsligt låser sig för honom. Det tuffa är att han inte heller förstår och då kan det ibland kännas hopplöst. Just ikväll var det extra svårt att hitta nyckeln till honom. Det tog en och en halv timma ninnan vi hade löst problemet tillsammans. Och det ska jag säga er, att se sitt barn vara helt förtvivlad utan att egentligen veta varför, är bland det svåraste som finns. Vi är alla helt slut och mörbultade i själen när en sån dust är över. Inte minst han själv. Mer om detta får vi ta en annan dag för nu ska jag och min stora lilltå natta oss=)

Må väl vänner!

Om mig...

Jag satt nyss och skrev en liten text om vem jag är och fick faktiskt en insikt själv. Den kanske inte är direkt revolutionerande men ganska skön när man tänker på den. Jag skrev att jag är en vanlig människa som för det mesta är glad, men det gäller bara om det inte har dröjt för länge mellan måltiderna=) Ni som känner mig vet att ni bör hålla ett visst avstånd eller åtminstone inte retas allt för mycket om jag inte har ätit. Insikten var att eftersom jag är så rädd om mina nära och kära kanske det är bäst att äta ganska ofta så att de jag håller av inte blir drabbade av häxan surtant Mia. Min övervikt har alltså ingenting att göra med mindre bra karaktär på godsaker! Så himla skönt att jag kom på det. Jag vill er bara väl helt enkelt=)
Facebook är mitt andra hem och jag älskar verkligen enkelheten i att hålla kontakt med gamla och nya vänner, men ibland tröttnar jag på alla försköningar av verkligheten och livet i allmänhet. Därför tänker jag att så ska det inte bli här på min blogg. Här får jag nämligen vara precis så som jag är egentligen. Ibland är livet toppen och alldeles... underbart... som Askungen skulle ha sagt. Men om man verkligen lever sitt liv fullt ut så har man också stunder då man undrar om det någonsin kommer ljusna igen. Jag må vara ung i mångas ögon men gammal i andras(hmmm...), men hur man än ser på det så har jag redan fått en del törnar i livet och har lärt mig att det alltid ordnar sig till slut! Det vet min goda väninna Linda att jag lever efter den tron;) Men det får ni veta mer om en annan dag:)

Må väl vänner!

Så hände det otroliga...

Jo då så att eh.... Jaså? Undrar ni vad det är som är så otroligt? Jo, att jag efter några veckors funderingar faktiskt har startat upp en blogg:) Det gjorde jag av ren nyfikenhet så nu får vi väl bara se vart det hela leder. Med den meningen avslöjade jag att det inte finns någon riktlinje för min blogg, men det är på sätt och vis så jag är. Nä, jag menar inte att jag irrar omkring helt förvirrad i livet (ingen kommentar på det tack...) men jag tycker om att ta livet som det kommer.
Jag fick ett gott skratt redan vid inloggningen förresten:) Efter att jag fyllt i namn etc så skulle jag klicka i kön och döm om min  förvåning när jag såg att det fanns tre alternativ! Man, kvinna och övrigt... Övrigt?! Vad innebär det? Hmm... tror inte jag forskar vidare på det ikväll men kul var det i alla fall.

Må väl vänner!