Igår kväll satt vi och pratade om allt möjligt och omöjligt. Det roliga är när man halkar in på sidospår som man sen inte har en aning om hur man kom dit:) Av någon anledning diskuterarde vi just nötekreatur och frågan om varför det heter just så kom upp. Vi hade ingen aning, alltså tog vi reda på det och passade även på att förkovra oss i ämnet. Nu har vi uppfriskat minnet på vad som är skillnaden på en tjur och en oxe, vad en stut är och en massa andra kul information:) Japp! Vi är stadsmänniskor...
Sökningarna kring oxar gjorde att vi landade på stjärntecknet Oxen, vilket i sig förde oss in på en annan bana. Ni ser, det är kul att följa trådarna ibland:) Nåja, stjärntecken är inte min grej och jag hävdar bestämt att våra personligheter och egenskaper inte påverkas av när vi föds utan snarare av en massa andra faktorer. Trots det började vi läsa om våra tecken och de egenskaper vi sägs ha pga av dem. Hör och häpna! Jag måste ju säga att det var förvånansvärt mycket som stämde. Hur ska jag nu tolka det då? Jag tror ju inte på det, men... Kan det ligga något i det i alla fall? Det lär vi väl aldrig få reda på. Det stämde bra på de flesta vi läste om, men inte på min make. Ha! Tänkte jag då, visste väl att det var humbug. Han är Skytt, men ligger ganska nära gränsen till Stenbocken. Det visade sig att han var precis mitt emellan dessa två och min förvirring ökade igen. Ja ja, det var en kul diskussion åtminstone och jag måste nog tyvärr erkänna att jag nu har övergått från astrologisk ateist till nyfiken stjärnskådare:)
Vi har haft besök några dagar av en kär vän, vilket fått mig att fundera lite på just vänskap. Vad är det som gör att vi bara "klickar" med vissa människor? Om man har ett stort intresse gemensamt med någon så underlättar det så klart, men det är ju långt ifrån någon garanti att man kan umgås för det. Man kan lika gärna bli väldigt god vän med någon som man kanske inte delar intresse med. Jag tänker att det handlar mycket om vilka värderingar man har i livet och hur man ser på andra människor. Vissa människor korsar ens väg på de mest förunderliga sätt och kan sätta djupa spår i en på väldigt kort tid. Det tycker jag är spännande för just de personerna har man alltid med sig på något sätt. Min väninna som var här i veckan är ett sånt exempel. Vi träffades av en slump på en kurs 1998 och sen dess har vi hållt kontakten. Det är i sig inte så speciellt, men däremot ses och hörs vi av väldigt sällan. Trots det är hon en av mina nämaste vänner och allt känns som vanligt även om det gått ett år sen vi sågs senast. Jag är lyckligt lottad som har flera vänninor som satt djupa spår i mig och som alltid finns hos mig var jag än är och hur jag än mår. Utan er skulle jag inte vara jag!
Må väl alla goda vänner, stjärnor och nötkreatur! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar